Hallå i stugan !
Halloj ! Vet att jag har varit sjukt dålig på att uppdatera.. och här kommer anledningen !
När jag tog hem Kerstin från första början, så var hon underbar. Efter det att jag hade skrivit på kontraktet så hon blev min, förvandlades hon till ett monster ! Hon sprang iväg när man skulle gå med henne till eller från hagen, sprang över en i boxen, rymde ur boxen osv osv osv..Jag tänkte ge upp där ett tag. Jag tänkte skitsamma, detta kommer aldrig funka ! Men så var jag på stallet en dag, och jag hade gett mig fan på att nu ska hon lyssna ! Och vet ni vad ? Det gjorde hon. Från och med den dagen så har vi jobbat oss framåt, i både hantering och ridning !
Innan jag tog henne på sommarbete, så gick hon lös med mig till och från hagen, stod som ett ljus i boxen, gick som en gud i ridningen ! Lyssnade på det minsta lilla jag ville..Mitt liv var komplett !! Jag hade äntligen lyckas tämja "Monstret"
Sen åkte vi iväg på sommarbete ! Samma sak där, hon var så underbaaaar !! Hon var inte det minsta rädd när vi var ute i skogen, hon ryckte till lite när hon träffade på en lastbil ( gissar att det kan ha varit bland dom första gångerna hon såg en lastbil. ) Och jag var så stol över min lilla gumma. Jag längtade hem till stallet så jag kunde börja träna galopp och allt annat jag så gärna ville göra med fina fina Kerstin !
Vi kom tillbaka, hon fick stå en dag så hon kunde vila upp sig. När jag skulle ta in henne från hagen och rida henne, så är hon som en buffel. Hon stannar inte då jag stannar, hon går inte saktare då jag går saktare. Hon lyssnar helt enkelt inte ! Jag tänkte jaja, de får vi ta sen, nu vill jag bara rida !
Jag borstade henne och satte på henne sadel och träns och gick in i ridhuset. Hon var lite spänd men jag tänkte att hon inte har varit inne i ridhuset på ett tag, så hon vänjer sig !
Jag sätter mig upp och börjar skritta, går helt okej. Börjar ta tyglarna och ska jobba med henne..vad händer ? Jo hon börjar säga emot, kicka, kasta upp ryggen, små stegra ! Va fan är det här liksom ?
Vi kom tillbaka, hon fick stå en dag så hon kunde vila upp sig. När jag skulle ta in henne från hagen och rida henne, så är hon som en buffel. Hon stannar inte då jag stannar, hon går inte saktare då jag går saktare. Hon lyssnar helt enkelt inte ! Jag tänkte jaja, de får vi ta sen, nu vill jag bara rida !
Jag borstade henne och satte på henne sadel och träns och gick in i ridhuset. Hon var lite spänd men jag tänkte att hon inte har varit inne i ridhuset på ett tag, så hon vänjer sig !
Jag sätter mig upp och börjar skritta, går helt okej. Börjar ta tyglarna och ska jobba med henne..vad händer ? Jo hon börjar säga emot, kicka, kasta upp ryggen, små stegra ! Va fan är det här liksom ?
Så jag bestämde mig för att släppa henne, tänkte att hon kanske har lite energi ! Släppte henne så hon fick springa av sig, skulle prova rida henne dagen efter. Samma sak då, lyssnade inte för 5 öre, utan betedde sig som ett jävligt tjörmigt sto !
Jag blev besviken..allt jag hade byggt upp, hade det bara rasat ? Allt jag hade gjort under 7-8 månader, var det bara borta ?
Hon fick stå i någon vecka, min lust och mitt hopp försvann ! Men saknaden av att rida henne var stor. Så jag bestämde mig för att jag skulle träna från marken med henne. Eftersom att ridnignen blev så mycket bättre förra gången jag gjorde så, borde det ju funka igen !
Hon lyssnade si sådär lagomt mycket på mig. Framsteg tänkte ju jag !
Provade sätta mig på henne igen ! Hon var LIVRÄDD för allt i hela ridhuset ! I varenda hörn stod det ett spöke.. Då brast mitt hopp..hon är och kommer alltid vara förstörd !
mina tankar gick i tusen, har nån varit dum mot henne ? Har nån varit för snäll mot henne och inte markerat då hon gjorde fel ? Vad hände med min vackra dam ?
Jag skäms för att säga detta ! Men Kerstin har stått i ungefär 4 månader. Jag har knappt velat titta på henne, har varit så besviken på både henne och mig själv !! Om man inte har varit med om samma sak är det väldigt svårt att förstå ! Sitter och skriver detta och fäller en liten tår !
MEN ! Jag tog tjuren vid hornen och tänkte nu jävlar ska hon bli som vanligt !!
En vän från stallet provred henne för att se, hon hade 4 månader energi i kroppen ! Hon stegrade, hon stod lodrätt ( utan att överdriva ) Hon skenade iväg, hon kickade, hon gjorde bock serier, you name it !
Monster häst tänkte jag ! Så jag ringde min älskade Tina och bad henne hjäloa mig ! Och guldvärd som hon är satte hon sig upp på mitt monster !
Hon har nu ridit henne 5 gånger kanske, hon har än inte blivit sitt gamla jag ! Som tur är ger inte Tina upp..
Kerstin har börjat göra förbättrringar absolut ! Och jag inser att mycket av felet är mitt.. Men mina kära vänner ! Vi är på väg tillbaka !!
Ha bara tålamod så ska ni se att det snart kommer upp en snygg video med mig och min fagra springare !! :)
Tack för allt stöd ni har gett mig ( ni vet vem ni är )
On our way back !
Min vackra lilla flicka och jag <3
// Maria och Kerstin
